Ханзада мен қайыршы

I den urgamla staden London,

In the ancient city of London,

en viss höstdag under andra fjärdedelen av femtonhundratalet,

on a certain autumn day in the second quarter of the sixteenth century,

föddes en pojke i en fattig familj vid namn Canty,

a boy was born to a poor family of the name of Canty,

som inte ville ha honom.

who did not want him.

Samma dag föddes ett annat engelskt barn i en rik familj vid namn Tudor,

On the same day another English child was born to a rich family of the name of Tudor,

som verkligen ville ha honom.

who did want him.

Hela England ville också ha honom.

All England wanted him too.

England hade längtat så efter honom,

England had so longed for him,

och hoppats så på honom,

and hoped for him,

och bett Gud så innerligt om honom,

and prayed God for him,

att

that,

nu när han verkligen hade kommit

now that he was really come,

blev folket nästan från vettet av glädje.

the people went nearly mad for joy.

Människor som knappt kände varandra kramades och kysstes och grät.

Mere acquaintances hugged and kissed each other and cried.

Alla tog ledigt,

Everybody took a holiday,

och hög och låg,

and high and low,

rik och fattig,

rich and poor,

festade och dansade och sjöng

feasted and danced and sang,

och blev rejält glada i hatten;

and got very mellow;

och så höll de på i dagar och nätter i sträck.

and they kept this up for days and nights together.

Om dagen

By day,

var London en syn att skåda,

London was a sight to see,

med glada fanor som vajade från varje balkong och hustak

with gay banners waving from every balcony and housetop,

och praktfulla processioner som tågade fram.

and splendid pageants marching along.

Om natten

By night,

var det åter en syn att skåda,

it was again a sight to see,

med stora brasor i varje gathörn

with its great bonfires at every corner,

och skaror av festglada människor som roade sig runt dem.

and its troops of revellers making merry around them.

I hela England talades det inte om annat än det nyfödda barnet,

There was no talk in all England but of the new baby,

Edvard Tudor,

Edward Tudor,

prins av Wales,

Prince of Wales,

som låg insvept i siden och satin,

who lay lapped in silks and satins,

omedveten om allt detta ståhej,

unconscious of all this fuss,

utan att veta att stora herrar och damer skötte om honom och vakade över honom –

and not knowing that great lords and ladies were tending him and watching over him —

och utan att bry sig om det

and not caring,

heller.

either.

Men om det andra barnet talades det inte,

But there was no talk about the other baby,

om Tom Canty,

Tom Canty,

insvept i sina usla trasor,

lapped in his poor rags,

utom i den utfattiga familj som han just hade kommit för att besvära med sin närvaro.

except among the family of paupers whom he had just come to trouble with his presence.