Fransk romanförfattare, naturalismens frontfigur och upphovsman till Rougon-Macquart-cykeln, som försvarade Dreyfus med sitt ”J'accuse”. Han skrev ”Nana”, ”Germinal” och ”Damernas paradis”, som läses för sin bild av samhället under andra kejsardömet.
Émile Zola föddes i Paris 1840 och växte upp i Aix-en-Provence, där han blev vän med Paul Cézanne. Hans far, en ingenjör av italiensk härkomst, dog när Émile var sju år. Efter att två gånger ha misslyckats med studentexamen arbetade han på förlaget Hachette och blev sedan journalist och konstkritiker och försvarade Manet. ”Thérèse Raquin” (1867) gjorde honom känd.
Som naturalismens ledare ägnade han tjugofem år åt ”Rougon-Macquart”, tjugo romaner som följer en familj under andra kejsardömet. Till dem hör ”Krogen” (1877), som gjorde honom förmögen, ”Nana” (1880), ”Damernas paradis” (1883), ”Germinal” (1885), om en gruvstrejk, och ”Människodjuret” (1890).
År 1898 publicerade han ”J'accuse” i tidningen L'Aurore till försvar för kapten Dreyfus, som oskyldigt hade dömts. Åtalad för förtal tillbringade han ett år i exil i England. Han dog i Paris 1902, förgiftad av röken från en igensatt skorsten, och flyttades till Panthéon 1908.