”Jag är en sjuk människa... Jag är en ond människa.” Så börjar bekännelsen från en före detta lägre ämbetsman, bitter och ensam, som har dragit sig undan till ett hörn av Sankt Petersburg. Först förklarar han, utmanande, varför han förkastar förnuftet och framstegen. Sedan berättar han om en förödmjukande kväll med gamla skolkamrater och om sitt möte med en ung kvinna, Liza.
Berättaren hånar allt, både sig själv och läsaren, och ändå fascinerar han. Boken ses ofta som porten till Dostojevskijs stora romaner.
Med översättningen alltid framför dig kan du läsa den febriga texten på det språk du lär dig.
