Den gula tapeten

En ung kvinna förs av sin man, som är läkare, till ett sommarhus för att vila ut efter en nervåkomma som följt på en förlossning. Förbjuden att skriva och att arbeta för hon i hemlighet dagbok och tillbringar sina dagar i ett rum klätt med gul tapet. Mönstren på väggen tar till sist all hennes uppmärksamhet, och hon tycker sig se en gestalt röra sig i dem. Berättelsen utforskar instängdheten i hemmet, vilokuren och det medicinska talet som fråntar patienten hennes ord. Gilman skapar en kort text i jagform där tvånget antar en mardröms skepnad.